Jag hade bestämt mig för att förra inlägget skulle bli mitt sista deppinlägg, men jag kan inte bara hålla det inne hela tiden. Måste bara skriva av mig. Det här får bli det sista. Jag är bara så trött på att må såhär, för jag har haft det såhär större delen av mitt liv. I nuläget går jag runt och är bara några andetag från att bryta ihop, varenda dag. Och ja, jag skrattar, och jag ler, och jag är ärligt glad - men jag mår inte bra. Inte inuti, inte utanpå, inte någonstans. Nu har jag beklagat mig. Från och med nu mår jag bra inför världen. Ingen ska veta något annat än den glada Cornelia. Så. Bra. Det här var det sista. Nu får ni en härlig bildbomb istället.